Det dröjde två veckor, men till sist avgick talesmannen för Örebro moské, Aisar Al Shawabkeh, som på Facebook skrev att den nyligen avlidne israeliske politikern Ariel Sharon en gång firat sin födelsedag genom att bjuda på blodpudding gjord på palestinska barns blod. En modern variant av en klassisk antisemitisk myt om att judar använder barnblod i maten vid sina högtider.
”Vi går vidare nu. Styrelsen har inte diskuterat det och vi tar inte ansvar för det”, kommenterar Jamal Lamhamdi, ordförande i stiftelsen Örebro moské, till Nerikes Allehanda.
Lamhamdi säger det utan avståndstagande, utan att beklaga det inträffade. Det är svagt. Ett kollektiv kan inte hållas ansvarigt för vad varje enskild medlem gör och säger, men här handlar det om moskéns egen talesperson.
Församlingen i Örebro tycks närmast kunna kategoriseras som salafistisk. Muslimerna måste återvända till islams rötter, till den rena läran, den som ”de rättfärdiga föregångarna” – as-Salaf-us-Saalih – följde, allt enligt en presentation med titeln ”Islams budskap” på stiftelsens hemsida.
Det handlar med andra ord om fundamentalism. Islam ses som en från början perfekt religion med svar på alla frågor – för alla tider, för alla platser, för alla människor. Problemet är att ”islams rena ursprung” befläckats av ”onda innovationer” och hotas av ”falska ideologier och åsikter som införts utifrån”.
Detta säger förstås inte något om hur många av moskéns besökare, hur många muslimer i Örebro eller för den delen i Sverige, som delar denna syn på islam.
Och hur utbredd fundamentalism är bland troende muslimer i allmänhet är en omtvistad fråga. Men enligt en ny tysk forskningsrapport är svaret: mycket.
Rapporten från WZB, Wissenschaftszentrum Berlin für Sozialforschung, bygger på en studie av 9 000 muslimska invandrare i sex europeiska länder, däribland Sverige.
De svarande har fått ta ställning till tre påståenden: om det är viktigt att återvända till religionens rötter, om det finns endast en korrekt religiös uttolkning och om religiösa lagar står över samhällets lagar.
Slutsatsen är att 44 procent av de intervjuade muslimerna kan betecknas som fundamentalister, att jämföra med 4 procent i en kontrollgrupp bestående av kristna.
Det problematiska med detta, konstaterar den ansvarige för rapporten, sociologiprofessorn Ruud Koopmans, är inte bokstavstroende som sådant. Men det finns ett klart samband mellan å ena sidan religiös fundamentalism och å andra sidan fientlighet mot ”de andra” – exempelvis judar.
I ljuset av detta är det inte lika lätt att avfärda Aisar Al Shawabkehs Facebookförlöpning som en enskild individs fördomar och bristande omdöme.
Vill muslimska företrädare ha trovärdighet i frågor som rör rasism är det ett fundamentalt misstag att inte sopa rent framför den egna dörren.