En faktoid kan beskrivas som en uppgift som liknar fakta, som många uppfattar som fakta, men som i själva verket är helt eller delvis uppdiktad.
I gårdagens Svenska Dagbladet bjöd riksdagsledamoten och aspirerande EU-parlamentarikern Fredrick Federley (C) på faktoider om EU:s datalagringsdirektiv.
I Ukraina skickade myndigheterna i förra veckan ut hotfulla mass-SMS till alla som befann sig i närheten av de regimkritiska demonstrationerna i Kiev. Detta, resonerar Federley, visar riskerna med övervakning. För det är genom att samla in trafikuppgifter som regimen kan veta vem som befinner sig var vid en speciell tidpunkt.
Därmed är Federley framme vid sitt egentliga ärende: att datalagringsdirektivet måste rivas upp.
Enligt Federley har EU-domstolen ”sagt” att direktivet strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter. I realiteten har domstolen inte avgjort frågan. Beslut väntas i vår. Däremot har generaladvokaten, en tjänsteman med uppgift att förbereda mål inför domstolen och ge förslag till beslut, dragit slutsatsen att direktivet – i sin nuvarande form väl att märka – innebär ett allvarligt ingrepp i medborgarnas grundläggande rätt till privatliv och att det därför är oförenligt med konventionen.
Upprepade gånger beskriver Federley datalagringen som ”avlyssning”. Men inga samtal avlyssnas eller spelas in, inga mejl läses och kopieras. Datalagringsdirektivet omfattar endast trafikuppgifter: när, var, hur och med vem kommunikationen har skett.
Det innebär inte att de uppgifter som lagras är harmlösa ur integritetssynpunkt. Men det är inte avlyssning.
Det är inte heller så att en myndighet lagrar dessa uppgifter, en viktig omständighet som Federley förbigår. Direktivet innebär att operatörer är skyldiga att spara trafikuppgifter viss tid, i Sveriges fall sex månader. Vid misstanke om grova brott kan ”brottsbekämpande myndigheter” – exempelvis polisen – begära ut informationen.
Federleys avslutande och centrala argument lyder:
”Genom att använda samma metoder för att avlyssna vår befolkning legitimerar vi dem och begränsar därmed kraftigt den kritik vi kan lyfta mot Ukraina.”
En trött och tröttsam relativisering. I likhet med Ukraina har också Sverige en säkerhetspolis. Legitimerar även det regimens metoder? Begränsar det våra möjligheter att kritisera?
Det är naivt att tro att mer eller mindre repressiva regimer skulle avstå från att använda sig av en viss teknik för att Sverige eller andra demokratier avstår – eller att det skulle göra dem mer mottagliga för vår kritik. Teknik är inte god eller ond i sig. Det är hur tekniken används som avgör.
Federley ogillar datalagringsdirektivet. Det står honom fritt. Men det står honom inte fritt att ta sig friheter med fakta.