Den svenske storspionen Stig Wennerströms egen förklaring till varför han lämnat hemliga uppgifter till Sovjet var omtanke om världsfreden.
En annan spioneridömd svensk, Stig Bergling, trodde sig ha bidragit till att förhindra ett tredje världskrig.
Den amerikanske soldaten Bradley Manning, som läckte cirka 700 000 dokument till Wikileaks, försvarade sig med att han ville väcka debatt om USA:s utrikes- och säkerhetspolitik.
Trots skillnader i övrigt förenas de tre på åtminstone en punkt: de säger sig ha haft endast de bästa avsikter.
För många är Manning också en hjälte, alls ingen simpel spion och landsförrädare, utan en visselblåsare som avslöjat missförhållanden, övergrepp och vad som skulle kunna utgöra krigsförbrytelser.
Underrättelseanalytikern Manning bröt mot lagen. Det slogs fast i domen, som avkunnades igår. Han friades från den allvarligaste åtalspunkten, att ha hjälpt fienden, men dömdes för bland annat spioneri.
Kalla kriget, då Wennerström och Bergling begick sina brott, är historia. Men motsättningar och konflikter finns också idag. Nationer, även demokratiska, har fortfarande behov av att hålla uppgifter som berör försvars-, säkerhets- och utrikespolitik hemliga.
För att skydda sina intressen och därmed sina medborgare.
Vilken nytta stater och organisationer som är fientligt sinnade till USA haft av den enorma mängd information Manning lämnat ut, vilka konsekvenserna blivit för enskilda individer som på ett eller annat sätt berörs i dokumenten, är kanske omöjligt att överblicka.
Möjligen hade just Manning de bästa avsikter. Men omdömet klickade. Rejält.