En överenskommelse har nu träffats mellan Israel och den palestinska myndigheten som ska göra det möjligt att börja bygga upp det krigshärjade Gaza på nytt.
FN har åtagit sig att övervaka så att byggmaterial som förs in, främst stål och betong, inte hamnar hos Hamas för att användas i terrorsyften.
Känslan av déja vu är påtaglig, som så ofta i denna konflikt där allt tycks gå igen. Sommarens krig var det tredje på mindre än sex år. Inte märkligt att de länder som förväntas betala ännu en återuppbyggnad sägs tveka.
Den här gången ska det dock bli annorlunda, enligt Tony Blair, särskilt sändebud för kvartetten – USA, EU, FN och Ryssland:
”Det handlar om att åstadkomma en betydande och bestående förändring, förena Gaza och Västbanken och åter öppna Gaza mot omvärlden.”
Om detta ska bli möjligt krävs, som utrikesminister Carl Bildt (M) konstaterat (DN 31/7), att Gaza demilitariseras. Bildt tänker sig att den palestinska myndigheten ska åstadkomma detta, om nödvändigt med hjälp utifrån.
Nu finns dessvärre inga tecken på att Hamas tänker låta sig avväpnas eller att gruppen gett upp sitt heliga krig med målet att utplåna Israel. Och tanken att någon – EU, FN eller ens USA – skulle kliva fram och samla in Hamas raketer känns avlägsen.
På Golanhöjdernas syriska sida har hundratals soldater ur den fredsbevarande FN-styrkan Undof i dagarna flytt hals över huvud till Israel undan rebeller med kopplingar till al-Qaida, som därefter tagit över Undofs vapen, pansarbilar och ställningar.
Ett demilitariseringsförsök i Gaza lär inte sluta annorlunda.
Under hösten är det tänkt att fredssamtalen ska återupptas. I FN-högkvarteret befarar diplomater, enligt nyhetsbyrån AFP, att parterna inte har någon genuin förhandlingsvilja och att de är på väg mot en ”kall fred” utan en formell uppgörelse.
Jämfört med en del andra tänkbara alternativ låter en kall fred ändå som tämligen tilltalande.