För en demokrati är det alltid ett dilemma hur demokratins fiender ska hanteras. Hur stor frihet ska de ges?
I Sverige är den friheten stor. Det är tillåtet att hysa extrema åsikter. Det är inte förbjudet att förespråka diktatur, att vara nazist eller kommunist – det senare är till och med helt accepterat, trots kommunismens skrämmande facit.
Allas våra demokratiska friheter finns fastlagda i regeringsformen, en grundlag. I dess andra kapitel slås fast att det i Sverige råder föreningsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet.
Därför får en avskyvärd nazistisk grupp som Svenskarnas parti lov att finnas och lov att arrangera offentliga möten som det i Limhamn i lördags. Därför måste polisen ha mycket goda skäl för att säga nej till en ansökan om demonstrationstillstånd – oavsett den sökandes ideologi. Därför är polisen skyldig att skydda det tillståndsgivna mötet.
Och så bör det vara.
Den politiska vänstern – för att måla med bred pensel – har historiskt varit en pålitlig pådrivare för och försvarare av medborgerliga fri- och rättigheter. Inte sällan i konflikt med den politiska högern – bred pensel igen.
Denna enkla uppdelning känns plötsligt som rena 1900-talet.
Istället ser vi nu en moderat justitieminister, Beatrice Ask, försvara största möjliga yttrande- och mötesfrihet mot angrepp från vänster.
Tiderna förändras.
Soraya Post, EU-parlamentariker för Feministiskt initiativ, anser att ”missbruket” av yttrandefriheten måste stoppas.
”Man ska förbjuda rasistisk propaganda, rasistiska organisationer och partier att organisera sig, att tala på torg”, sade Post till Aftonbladet häromdagen.
Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets ordförande, önskar inget förbud, däremot tycker han att polisen inte ska ge tillstånd. I alla fall inte ge det så ofta.
”När nazister demonstrerar finns det en stor risk för brott, som exempelvis hets mot folkgrupp och att man använder förbjudna symboler”, sade Sjöstedt till Kvällsposten i söndags.
Sant. Men just där går gränsen. Överträds lagen ska polisen agera, men först då, inte i preventivt syfte.
”Det finns också risk för allvarliga ordningsstörningar i och med att det handlar om den här typen av fullständigt extrem ideologi”, fortsatte Sjöstedt.
Här blir det oärligt.
För inte sällan uppstår ordningsstörningarna när motdemonstranter går över gränsen.
Att med detta argument inskränka friheten för bruna antidemokrater är att låta rättsstaten falla undan för antidemokrater av en annan art och kulör.
Också ett dilemma.