Stadsbiblioteket i Malmö har en egen variant av praktisk arbetslivsorientering, prao. Istället för att ungdomarna kommer till företagen kommer företagen till ungdomarna.
Under en vecka flyttar en verksamhet in i biblioteket och har det som tillfällig arbetsplats, Open Office kallas satsningen.
Den här veckan är SVT:s Sommarlovsredaktion på plats. Den som vill veta hur en TV-redaktion arbetar, vad en scenograf, projektledare eller producent gör och vilken utbildning de har, kan få svar på sina frågor.
Ett exempel på att biblioteken blir allt mer av allaktivitetshus, på gott och ont. Böckerna finns kvar, men får maka på sig för annat, för musik, för film, för data- och TV-spel, för olika arrangemang och gästspel utifrån.
Samhället förändras, biblioteken försöker hänga med.
Igår presenterade regeringen sitt förslag till ny bibliotekslag. När kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) talar för varan i en debattartikel i gårdagens Svenska Dagbladet framhåller hon att biblioteken särskilt ska ”uppmärksamma barn och ungas språkutveckling och läslust”.
Med den är det si och så. Kunskapssamhället, i alla fall den svenska varianten, har en besynnerlig tendens att skapa funktionella analfabeter. Särskilt illa ställt är det med unga pojkars läsfärdighet, konstaterar kulturministern, hon som så många andra.
Läslust behöver stimulans. Här har biblioteken en viktig roll. Bakom förvandlingen till allaktivitetshus anas en förhoppning om att när barn och unga väl lockats dit ska det också gå att sätta en bok i händerna på dem.
Samtidigt – i ett bibliotek som är ett allaktivitetshus finns så mycket annat att göra än att läsa böcker.
Biblioteken klarar inte uppgiften ensamma. Föräldrar har självklart ett ansvar: att läsa för barnen är att visa vägen in i böckernas värld.
Skolan har ett ansvar men där som överallt annars tränger sig den nya tekniken på. Att förse eleverna med egna datorer eller surfplattor blir allt vanligare. Medan många föräldrar kämpar för att minska barnens skärmtid på lediga stunder, ökar den i skolan. Kända dataspel som Sim City och Minecraft gör sitt intåg på lektionerna, ibland i särskilda utbildningsversioner.
Det behöver inte vara fel. I bästa fall finns en tydlig, pedagogisk tanke bakom.
I sämsta fall handlar det om att lärare drabbats av samma skambelagda insikt som åtskilliga föräldrar: när inget annat hjälper för att få barnen att hålla sig lugna – slå på TV:n eller datorn.