Antirasistiska stiftelsen Expo anklagas i en debattartikel i Aftonbladet (12.4) för att ha startat en ”häxjakt ... full av populistiska undertoner” mot den i dagarna så omtalade Omar Mustafa.
Kritiken är på sitt sätt pikant: Expo som en kraft bakom ”den ökande antimuslimismen i samhället”, vem hade föreställt sig det? Det brukar vara Expo som utfärdar den typen av bannbullor.
En bannbulla är ett brev av påven som talar om att någon utesluts ur gemenskapen. Häromdagen uttalade Expo sin speciella form av bannbulla över Peter J Olsson, ledarskribent på Kvällsposten. Olsson hade i en betraktelse över kontroversen satt rubriken ”Problemet Herr Omar”. Det borde han nog inte ha gjort.
Rubriken ändrades, men Alex Bengtsson på Expo var inte nöjd. Hela Olssons text bestod av ”grumliga stereotyper”, enligt Bengtsson ett exempel på att ”intoleranta och rasistiska stereotyper inte endast är något för sverigedemokrater och nazister”, skrev han på Expo Idag.
På Twitter uppstod ett mindre meningsutbyte om det rimliga i denna förkastelsedom. Undertecknad tog Olssons parti.
På frågan vilka ”grumliga stereotyper” Olssons text bestod av svarade Alex Bengtsson, motvilligt, att det var slutsatsen att Mustafa valts in i partistyrelsen för att locka muslimska väljare, eller som Olsson skrev: ”för att bibehålla ett högt socialdemokratiskt röstetal i den gruppen”.
Märklig kritik. Inte minst för att framträdande socialdemokrater, som Peter Weiderud, varit helt öppna med att detta var ett viktigt motiv. Men att redovisa eller kommentera hur man tänker i det socialdemokratiska partiet är alltså enligt Expo att uttrycka ”grumliga stereotyper”.
Ett i sig både grumligt och orimligt resonemang.
En annan antirasistisk ikon som oväntat hamnat i hetluften i uppståndelsen kring Omar Mustafa är Mona Sahlin (S). I ett samtal i Aftonbladet TV undslapp sig Sahlin att det ”blivit en debatt om hans antisemitiska uttalanden”. Inte så lyckat med tanke på att vare sig hon eller någon annan kunnat beslå Mustafa med antisemitiska yttranden.
Men från Expos sida hördes då ingen bannbulla, inget om ”intoleranta och rasistiska stereotyper”. Istället fick Sahlin förklara vad hon egentligen menat i en lång intervju.
Att Sahlin sitter i Expos styrelse har kanske något med den saken att göra, vem vet.
En antirasistisk rörelse som – när det passar – tolkar in underliggande fördomar och intolerans i varje tvetydig formulering, i varje förfluget ord, får förr eller senare problem med trovärdigheten.
Och utsätter sig för risken att få tillbaka med samma mynt.