
Sverige har drabbats av Obamafeber.
Ståhejet inför den amerikanske presidentens besök överträffar det mesta.
Centrala Stockholm är avspärrat, tillbommat, genomsniffat av bombhundar och näst intill lamslaget.
När Barack Obama nu på förmiddagen landar med sitt Air Force One är det upptakten till det första bilaterala mötet mellan en svensk regeringschef och en amerikansk president någonsin.
Det är med andra ord historia som skrivs av Fredrik Reinfeldt (M).
Fast i det hårt inrutade schemat för besöket finns bara en dryg halvtimme avsatt för bilaterala överläggningar – alltså kvalitetstid på tu man hand – mellan Reinfeldt och Obama.
Underbart är kort.
Alldeles för kort?
”Vid det bilaterala mötet kommer bland annat de bilaterala relationerna, den politiska och ekonomiska utvecklingen i världen, handelsförbindelser inklusive de nu pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA (TTIP – Transatlantic Trade and Investment Partnership), klimat- och energipolitik samt andra utrikespolitiska frågor att diskuteras”, heter det på regeringens hemsida.
Det blir inte många minuter per angeläget ämne. Mer ska heller inte behövas. Allt är noga förberett av svenska och amerikanska diplomater. Inget som sägs, i alla fall inget av vikt, kommer att överraska motparten.
Det finns en bred politisk samsyn mellan USA och Sverige. Banden mellan Stockholm och Washington är starka. Det är denna enighet som ska visas upp för omvärlden, det som förenar våra båda länder kommer att betonas, inte det som skiljer.
För Barack Obama kan en dag i vänligt sinnat sällskap i Stockholm bli en välkommen andhämtningspaus vid en tidpunkt då han är hårt pressad, inte minst på det utrikespolitiska området.
Den store vinnaren är dock Fredrik Reinfeldt, som mer eller mindre av en slump fått möjlighet att sola sig i glansen av den enda återstående supermaktens ledare.
Kan en kvardröjande Obamaeffekt få betydelse i riksdagsvalet 2014?
Möjligen.
Partier vinner val på sin politik, men också på att uppfattas som kompetenta och regeringsdugliga. För en statsministerkandidat är det viktigt att framstå som statsmannamässig.
I en Sifomätning i juli i år uppgav 52 procent att de hade störst förtroende för Fredrik Reinfeldt som statsminister. Bara 28 procent svarade Stefan Löfven.
Obamas besök ger Reinfeldt möjlighet att stärka bilden av sig själv som statsman, en politiker som till och med USA:s president tar sig tid att lyssna på.
Det politiska värdet av den symboliken ska inte underskattas.