Clik here to view.
Om vi är vad vi äter, vad är vi då?
Säg det, för det är inte alltid så lätt att veta vad det är som hamnar på tallriken.
Biffen kommer kanske inte från ett nöt utan från gamle Svarten, vars spilta nu gapar tom.
Ett företag i Helsingborg har enligt kommunens miljöförvaltning sålt tonvis med lamm- och nötkött från Polen, Nederländerna och Irland under beteckningen svenskt kött, uppgavs det igår.
Inget ont om kött från utlandet, men de flesta konsumenter förväntar sig att innehållet ska överensstämma med uppgifterna på etiketten.
Och det är kanske lite naivt. Eller kanske inte så lite naivt.
Ibland finns det inte ens en i bästa fall korrekt innehållsförteckning att lita till. På krogen till exempel. Så vad dagens lunch egentligen består av beror inte sällan på graden av rymlighet hos krögarens samvete.
Om detta skriver journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson i sin nya bok Saltad nota (Ordfront).
Det finns tillsatser som få vill vara utan, nödvändiga för att konsumenterna inte ska bli sjuka: Vem vill ta risken att äta kokt skinka utan nitrit?
Sedan finns det en väldig massa tillsatser, halvfabrikat och fejkingredienser framtagna av livsmedelsindustrin avsedda att underlätta livet för restauratörer och kockar som varken har tid, lust eller läggning att laga maten från grunden.
Nilsson har gått på branschmässor och stiftat bekantskap med produkter som FiberBind, EmulsiForm och CheeseMaker, avsedda att i största möjliga mån göra basingredienser som kött, ägg och ost överflödiga i ett restaurangkök nära dig.
Det är en läsning som inte ökar aptiten.
Samtidigt: Hur många kan ärligt säga att de är förvånade?
Gästen vill att maten ska smaka bra, men gör också andra avvägningar. Det ska ofta gå snabbt, det ska helst vara billigt.
Och snabbhet och låga priser kräver inte sällan genvägar.
Att konsumenten får vad hon tror att hon betalar för är ändå ett minimikrav, i butiken såväl som vid krogbordet.
Redlighet kallas det med ett lite gammaldags begrepp.
Men det finns kanske en ersättning för det också – i femliters plastdunk, med lång hållbarhet även i rumstemperatur.
