På Sveriges försvarsförmåga kan man ha sina tvivel – riksdagens två största partier är i alla fall stridslystna.
Så slutade gårdagens presentation av Försvarsberedningens rapport också i en skärmytsling mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.
Beredningens ordförande Cecilia Widegren (M) avrundade sin redogörelse för arbetet med att beskylla S för att vara opålitliga.
”Ett påhopp som inte är acceptabelt”, sade Socialdemokraternas försvarstalesperson Peter Hultqvist.
Bakhållet tog även Widegrens allianskamrater i beredningen med överraskning.
Sedan kom försvarsminister Karin Enström (M) med en bredsida om att S ägnar sig åt överbudspolitik och kommer med ”tomma löften” om finansieringen.
Ack ja, valfebern gör sig påmind.
Febrigast är Moderaterna och statsminister Fredrik Reinfeldt: först var försvaret ”särintresse” och praktisk budgetbuffert, nu har det blivit ett vapen för politisk närstrid med S.
Det är trist att kortsiktig taktik letat sig in i försvars- och säkerhetspolitiken, där bred samsyn är viktig för Sveriges trovärdighet. Särskilt olyckligt är käbblet med tanke på den allvarliga utvecklingen i Ryssland.
Rapporten då?
Ännu mer försvarssamarbete ställs i utsikt. Inom Norden och med varje upptänklig bokstavskombination: FN, EU, OSSE, Nato.
Fast vad nyttar ett aldrig så nära samarbete i fred om det avbryts vid krig?
I frågan om Natomedlemskap – den enda verkliga säkerhetsgaranti som står till buds – där tiger beredningen. Lika förutsägbart som beklagligt.
Tio nya Jas Gripen, ytterligare en ubåt och så en ny luftvärnsbataljon – det är i stora drag den hårdvara Försvarsberedningen vill tillföra.
Det kommer så klart att kosta.
Enligt regeringen ska försvaret få totalt 28 miljarder kronor extra 2015–2024 – det mesta mot slutet av perioden. Innan dess kommer ett val, kanske en ny regering. En hel del kan hända innan pengarna verkligen finns på kontot.
Mycket av det som står i rapporten ser bra ut.
Fast förslagen som ledde till dagens undermåliga enveckasförsvar lät ju faktiskt också bra på sin tid.