Omslaget till Cecilia Stenshamns bok Lögnen om Koppargården – skandalen bakom Caremaskandalen (Timbro) pryds av en våg.
För detta, att de gamlas blöjor vägdes, sågs som det slutgiltiga beviset på den hänsynslösa, profitmaximerande mentalitet som antogs styra Caremas verksamhet.
Idag har vi förhoppningsvis lärt oss att det är ett normalt förfarande att väga blöjor när inkontinensskydd provas ut, rekommenderat av Socialstyrelsen, rent av.
Cecilia Stenshamns tes, när hon nu återvänder till historien om Koppargårdens äldreboende i Stockholmsförorten Vällingby, är att Caremaskandalen i grund och botten var en medieskandal.
Dagens Nyheter har ”från början valt bort bitar av verkligheten som inte passat in i det som tidningen velat berätta”, skriver Stenshamn, tidningen blir en ’’partisk aktör i en infekterad arbetsplatskonflikt”.
En undersköterska som citeras i boken säger:
”Av allt som skrevs var det inte ens 10 procent som stämde.”
Koppargården var ingen mönsterinrättning. Men bilden som tonade fram av en helvetets förgård var våldsamt överdriven. Vården på Koppargården var i det stora hela varken bättre eller sämre än på många andra, liknande inrättningar, privata som kommunala.
Det underliggande problemet på Koppargården var enligt Stenshamn ett annat, nämligen samarbetssvårigheter mellan sjuksköterskorna på Carema och läkarna från Trygg Hälsa, ett företag som anlitats av kommunen för att tillhandahålla läkartjänsterna.
Men allt sådant hamnade i skymundan. Här fanns andra, mera uppseendeväckande och kittlande vinklar att intressera sig för.
Historien om Carema och blöjorna blev snabbt laddad med politisk symbolik. Den socialdemokratiska idétidskriften Tiden publicerade ett fotomontage av Elisabeth Ohlson Wallin där statsminister Fredrik Reinfeldt (M) poserade i en sprängfylld blöja med urin strömmande utefter benet.
Missuppfattningen förvandlades till en skröna som slutligen blev en användbar lögn.
I Aftonbladet hävdades att äldre i Caremas vård fick gamla blöjor ”som hängts på tork för att användas igen”.
Uppståndelsen fick debatten om vinster i välfärden att tända till. Och den har blivit besvärande för alliansen.
”Det är fler väljare som tycker att Socialdemokraterna har bäst politik när det handlar om skola, sjukvården, äldreomsorg – och det är en ganska tydlig skillnad”, konstaterade David Ahlin, opinionschef på Ipsos, i Agenda i SVT i söndags.
Det är bra om välfärden och de privata företagens roll i denna diskuteras.
Ännu bättre om diskussionen bygger på fakta.