Nato och Ryssland, Ryssland och Nato – bortsett från några få och i vissa fall rätt halvhjärtade utflykter i annan riktning var det runt dessa två storheter torsdagens säkerhetspolitiska debatt i riksdagen kretsade.
Något annat var väl heller inte att vänta efter år av massiv rysk upprustning, efter ubåtskränkningar och ett allt aggressivare ryskt beteende i luftrummet över Östersjön – för att nu inte tala om annekteringen av Krim, invasionen av östra Ukraina och den ryska, allt mer ogenerade psykologiska krigföringen mot inte minst de baltiska staterna.
"Det är inte svårt att se konturerna av en ny järnridå som sänker sig över Europa", sade Hans Linde (V).
Det är bara att instämma.
Om Rysslands allt avgörande och fördärvliga inflytande på säkerhetsläget var enigheten stor, över såväl block- som partigränser. Om fördelarna med ett Natomedlemskap var oenigheten desto större.
Sveriges redan nära relation med försvarsalliansen hyllades av de flesta talare. Utrikesminister Margot Wallström (S) försäkrade att regeringen tänker fördjupa Natosamarbetet ytterligare.
Men som Mikael Oscarsson (KD) påpekade är Sverige redan "den mest aktiva partnern till Nato".
Hur mycket aktivare och närmre kan ett redan mycket aktivt och nära samarbete egentligen bli?
Oavsett svaret på denna fråga kan samarbete inte ersätta medlemskap. Endast medlemmar omfattas av Natos ömsesidiga försvarsförpliktelser.
I ett antal år nu har det hetat att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt vid ett angrepp på våra grannar. Vid händelse av krig ska Sverige vara redo att både ge och ta emot hjälp. Men Natosamarbetet, det nordiska försvarssamarbetet, samarbetet med Finland – som också ska utvecklas – är ett samarbete i fredstid.
Idag finns inget militärt invasionshot – tur det, med tanke på att försvaret i dagsläget i bästa fall klarar av att bjuda motstånd i en landsända i en veckas tid. Men när det smäller, om det smäller, måste Sverige räkna med att stå ensamt.
En förutsättningslös utredning om vad ett Natomedlemskap innebär för svenskt vidkommande är nödvändig för en allsidig och seriös debatt. Alliansen vill, Socialdemokraterna är desto ovilligare.
Utöver att Sverige redan har ett långtgående försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete på olika nivåer, var ett av Margot Wallströms argument att en utredning "skapar onödig osäkerhet och polarisering".
"Säg inte så, det är precis vad [Rysslands president] Putin vill att vi ska säga", kontrade Allan Widman (FP).
Ett av Rysslands främsta mål är att hindra en ytterligare utvidgning av Nato. Om Sverige inte ens vågar utreda för- och nackdelar med ett medlemskap har Kremls aggressiva politik redan haft avsedd effekt.