Slaveri är inte enbart ett historiskt fenomen, om nu någon trodde det, utan i högsta grad samtida.
Idag lever uppskattningsvis cirka 35 miljoner människor i någon form av slaveri, enligt Global Slavery Index 2014 sammanställt av människorättsorganisationen Walk Free Foundation, WFF.
Indien är det land som har flest slavar, så många som 14 miljoner, följt av grannlandet Pakistan med 2,1 miljoner.
Sett till andel av befolkningen är slaveriet mest utbrett – omkring 4 procent av befolkningen – i Mauretanien och Uzbekistan.
Enligt WFF-chefen Nick Grono skiljer sig det moderna slaveriet i grunden inte från forna tiders slaveri.
"Människor kontrolleras med hjälp av våld. De luras eller tvingas till arbete eller in i situationer där de exploateras ekonomiskt. De lever utan lön eller med en lön det knappt går att leva på och är inte fria att gå sin väg".
Till de företeelser som ingår i modernt slaveri hör trafficking, tvångsarbete och barnsoldater.
Nick Grono och WFF hoppas att uppmärksamhet och upplysning om slaveriets omfattning ska leda till ett uppvaknande hos beslutsfattare. Det kan nog komma att ta tid.
Det utbredda slaveriet i Indien, en av världens till folkmängden största demokratier, är knappast någon stor fråga.
Att Qatar – värd för fotbolls-VM 2022 – använder slavarbetare har däremot uppmärksammats. Dock tyder i dagsläget inte mycket på att det leder till några påtagliga konsekvenser.
I brittiska The Guardian kunde man nyligen läsa att tusentals arbetare från Nordkorea skickats till Qatar för att slava på olika byggprojekt. Bortsett från klimatombytet innebär det kanske ingen större förändring.
Att hyra ut slavarbetskraft är ett sätt för regimen i Nordkorea att få in utländsk valuta. Enligt avhoppare, kan det finnas så många som 65 000 nordkoreaner som arbetar utomlands under liknande villkor, huvudsakligen i Ryssland, Kina, Mongoliet och Mellanöstern, uppger The Guardian.
Modernt slaveri förekommer även här. I WFF index hamnar Sverige på plats 158 av 167 med 1200 slavarbetare.
Kvinnohandel för prostitution är sannolikt den vanligaste formen av modernt slaveri i Sverige. Men inte den enda.
I ett reportage i Kvällsposten tidigare i år (25/7) berättades om två unga män från Bangladesh som lockats att betala 113 000 kronor vardera för ett jobb i Sverige. Men den utlovade lönen på 16 000 kronor – det lät i deras ögon som en dröm – blev istället 1 300 till 3 000 kronor i månaden för svartjobb på en restaurang i Malmö.
Om priset för dagens lunch verkar för lågt för att vara sant, om den där handtvätten av bilen framstår som löjligt billig, kan det finnas en naturlig förklaring.
Naturlig men obehaglig.