
Väck valfri företrädare för Svenskt Näringsliv vid valfri tidpunkt på dygnet, fråga hur arbetslösheten ska minskas, och svaret lär inte dröja:
Lägre lägstalöner.
Spela bollen vidare till LO och det går förmodligen som det gick i P1-morgon på torsdagen – en avtalssekreterare går i taket, "oerhört upprörd".
Att lyckas provocera en LO-funktionär genom att lyfta frågan om lönesänkningar är kanske ingen större bedrift. Indignationen går att förstå. Facket pressas hårt.
Idag ligger kollektivavtalens ingångslöner på 17 000–20 000 kronor i månaden för "väldigt stora grupper", sade Thorbjörn Johansson, avtalssekreterare i LO, i inslaget.
"Vi borde prata tvärtom", ansåg Johansson.
Höjda ingångslöner alltså? Det är knappast svaret.
Diskussionen i radio föranleddes av Lönebildningsrapporten 2014, från statliga Konjunkturinstitutet, KI, med fokus på "strukturella utmaningar på arbetsmarknaden". Sverige har hög andel sysselsatta. Men arbetslösheten är samtidigt besvärande hög, särskilt i vissa grupper: unga, invandrare, lågutbildade.
Hur låg måste då en lägstalön bli för att en sänkning påtagligt ska minska dagens arbetslöshet? KI:s rapport ger inget svar.
Höjda lägstalöner leder sannolikt till lägre sysselsättning, sänkta lägstalöner leder sannolikt till fler jobb, konstaterar KI. Osäkerheten öppnar för önsketänkande hos alla parter.
Enklare administrativa jobb har i stor utsträckning rationaliserats bort. De enklare industrijobben har flytt till låglöneländer. De som förlorar de gamla jobben är inte alltid lämpade att ta de nya jobb som uppstår.
Socialförsäkringssystemet – finansierat genom arbetsgivaravgifter – gör att det finns gränser för hur låga lönekostnaderna kan bli.
Om inget annat måste nettolönen åtminstone vara högre än försörjningsstödet ifall människor ska finna det mödan värt att delta i arbetslivet.
Stefan Löfven (S) och många med honom hävdar med den drucknes envishet att Sverige inte ska konkurrera med låga löner utan med kompetens. Det måste vara målet, men Sverige behöver också låglönejobb. Inget antingen eller, således, utan både och.
Problemet som infinner sig är hur det ska gå att leva ett anständigt liv trots låg lön.
Alliansens lösning var de förkättrade jobbskatteavdragen – med lägre skatt blir det mer kvar av den låga lönen. Har regeringen en bättre idé?
Sverige har den överlägset lägsta andelen låglönejobb i EU – 2,5 procent år 2010. Den andelen går självklart att öka. Sverige har också – fortfarande – påtagligt liten lönespridning.
Att rynka på näsan åt låglönejobb är dumt. Den sortens stolthet har Sverige inte råd med idag.